Den 21 juli 2003 publicerade Svenska Dagbladet en debattartikel av Mikael Pawlo. Artikeln kan läsas hos Svenska Dagbladet. Jag skickade in ett svar på artikeln, men bara en kraftigt förkortad version blev publicerad. Här följer först den ursprungliga versionen:
I Brännpunkt den 21 juli skrev Mikael Pawlo om de planerade ändringarna i upphovsrättslagen, och talade sig varm för en kraftig höjning av den så kallade kassettersättningen som tas ut på tomma kassettband, skrivbara CDar och DVDer med mera. Kassettersättningen är illa omtyckt av många eftersom den drabbar mycket godtyckligt.
Ett band eller en CD kan ju användas till så mycket annat än att kopiera upphovsrättsskyddad musik. Människor är ju som bekant olika, och använder därför sina lagringsmedier olika. Somliga lyssnar mycket på musik och kopierar sina skivor för att kunna lyssna på dem i bilen, under löprundor med mera. Andra bryr sig inte så mycket om musik men använder band och skivor till annan information. Någon säkerhetskopierar sin hårddisk till DVDer. Någon annan fyller CD efter CD med semesterbilder. Ytterligare någon spelar och sjunger på fritiden och spelar in sig själv på band. Det är inte särskilt logiskt att de här personerna ska betala ersättning till alla möjliga artister när de inte kopierar deras musik. Samtidigt kopierar somliga musik till hårddiskar och andra medier som det inte betalas någon kassettersättning för.
Att jämka ersättningen enligt någon uppskattning av hur stor andel av de sålda lagringsmedierna som används till privatkopiering av musik är ingen lösning. Det är ju inte så att alla använder en lika stor andel av banden och skivorna de köper till musikkopiering. Människor är som sagt olika, men kassettersättningen förutsätter att alla gör likadant. Vi behöver ett annat system.
Att ta ut kopieringsavgifter på förlagorna i stället för på de tomma medierna vore en mycket bättre lösning. EU-direktivet som tvingar oss att ändra på upphovsrättslagen kräver att upphovsmännen ska få rimlig kompensation för privatkopieringen, men det finns inget krav på att kompensationen ska ha formen av avgifter på tomma skivor. Utformningen av ersättningssystemet överlåts till medlemsstaterna. Låt oss ta tillfället i akt!
Vi föreskriver helt enkelt att en kopieringsavgift ska ingå i priset på varje musik-CD som säljs. Likaså på filmer, böcker med mera. Därmed har köparen rätt att göra ett fåtal kopior för privat bruk. Avgiften ska tillfalla upphovsmännen till verket i fråga. När ett radio- eller TV-bolag köper en licens för att sända ett verk får de betala litet extra som kompensation för att en del av mottagarna spelar in verket. (Om det är en betal-TV-kanal kan den i sin tur ta betalt av kunderna.) Om man laddar hem filer över Internet mot betalning så betalar man även då en kopieringsavgift och får rätt att göra ett fåtal kopior. Däremot måste den som lägger ut ett verk för gratis nedladdning sägas ha lämnat sitt tillstånd till att vem som helst får ladda hem hur många exemplar som helst, och det gör ju ingen skillnad för rättighetsinnehavaren om man kopierar ett exemplar man redan har i stället för att ladda hem ett nytt. Därför betalas ingen kopieringsavgift i sådana fall.
Ett system med kopieringsavgifter på förlagorna skulle ha flera fördelar jämfört med den nuvarande kassettersättningen:
Man kan invända att även det här systemet är orättvist eftersom inte alla gör kopior av skivorna de köper. Jag anser ändå att det vore en stor förbättring. En viss schablonaktighet kan man inte komma ifrån utan att införa en Storebrorsmässig övervakning som ingen vill ha. Med kopieringsavgifter på sålda verk skulle rätt personer betala och rätt personer få betalt i betydligt högre grad än i dag.
Björn Persson
Anders Mildner på Svenska Dagbladet bad mig att bland annat korta ned texten till ungefär 2500 ord. Jag tog bort så mycket jag tyckte att det gick att ta bort utan att alltför mycket av argumentationen skulle gå förlorad. Den 3 augusti 2003 publicerades mitt inlägg. Då var det ännu mer förkortat och redigerat. Svenska Dagbladets version följer här:
På SvD Brännpunkt (21/7) förespråkade Mikael Pawlo en kraftig höjning av den så kallade kassettersättningen som tas ut på tomma kassettband, samt skrivbara cd- och dvd-skivor.
Kassettersättningen är avskydd av många eftersom den drabbar mycket godtyckligt. Folk använder lagringsmedier olika. Somliga kopierar musik från sina skivor för att kunna lyssna på dem på olika platser. Andra bryr sig inte så mycket om musik men använder band och skivor till att säkerhetskopiera sina hårddiskar, lagra semesterbilder eller spela in sig själva.
Det är ologiskt behöva betala ersättning till artister när man inte kopierar deras musik. Att jämka ersättningen efter hur stor andel av medierna som används till privatkopiering är ingen lösning. Människor är olika men kassettersättningen förutsätter att alla gör likadant.
EU-direktivet som tvingar Sverige att ändra på lagen kräver att upphovsmännen ska få rimlig kompensation för privatkopieringen, men det krävs inte att kompensationen ska bestå av avgifter på tomma skivor. En bättre lösning vore att ta ut avgifter på förlagorna i stället.
Den nya upphovsrättslagen bör föreskriva att en kopieringsavgift ska ingå i priset på varje musik-cd som säljs. Likaså på filmer och böcker. Därmed har köparen rätt att göra ett fåtal kopior för privat bruk. När ett radio- eller TV-bolag köper en licens för att sända ett verk får de betala litet extra som kompensation för att en del av mottagarna spelar in verket. Om man laddar hem filer över internet mot betalning så betalar man även då en kopieringsavgift och får rätt att göra ett fåtal kopior.
Ett sådant system skulle ha flera fördelar jämfört med det nuvarande:
Man kan invända att även det här systemet är orättvist eftersom inte alla gör kopior av skivorna de köper. Jag anser ändå att det vore en stor förbättring. Rätt personer skulle betala och rätt personer få betalt i betydligt högre grad än i dag.
Björn Persson
programmerare och fil mag i kemi